En summering av december

December bestod primärt av tre saker för mig: forskning, uppsatshandledning och arbete med Communicare. Utöver det hade vi också en del andra personalaktiviteter.
 
En mörk kväll i början av december samlades personalen först i hus J (MKV-huset) för att tillsammans dricka glögg och hitta julstämningen inför årets julbord. Vi begav oss därefter vidare till fina Villa Marieberg och åt gott tillsammans.
 

 
Glödande adventskollegor: Kristina & Anna-Sara
 

Dagen efter julbordet hade vi som undervisar på InfoPR ett ämneskollegium därvi pratade framtidsvisioner för utbildningen. Catrin bad oss alla skriva ner saker vi såg som viktiga att ha med i utbildningen i framtiden på post it lappar som vi sedan satte upp på tavlan, presenterade och diskuterade. Det känns viktigt att lyfta blicken lite ibland och våga tänka långt farm och inte bara här och nu eller på nästa termin.
 
Kent förklarar hur han har tänkt med sina lappar. Emelie, Catrin, Tina, Anna-Lena och Solange lyssnar.
 
Catrin försöker tematisera våra tankar och idéer.
 
 
En av de sista sakerna innan julledigheten var att jag arrangerade en studentträff för Sveriges Kommunikatörer. Det var jättekul och träffen var välbesökt av nätverkstörstande studenter som också bjöds på glögg, pepparkakor, must och skumtomtar!
 
 
Låt 2014 bli ett lika spännande år som 2013 var! Trots att jag inte bloggade lika ofta som jag trott mot slutet så tar jag nya tag inför starten av VT14. Då det händer så mycket spännande under våren så kör jag bloggen en termin till.
 
 
 
 

Hört i lunchrummet

Ett socialt nav för oss som jobbar på MKV är lunchrummet på plan 5. Där fikar vi, där har vi personalmöte på torsdagar och där äter många av oss lunch dagligen.
 
Vad som konsumeras varierar. En och annan färdigköpt låda eller soppa (inte så vanligt) blandas med hemlagade matlådor (vanligast) eller hämtlunch från någon närliggande restaurang. Men då och då står också någon kollega och kockar ihop något på plats. I veckan är det Christina "Tina" Gradien som huserat vid plattorna. I förrgår vankades det halloumi och grönsaker. Nyttigt och oj så gott det luktade!
 
 
 
Sedan har vi också frågan om HUR man äter sin lunch. Det där har varierat över tid. För ett antal år sedan åt alla på tallrik, men nu för tiden är det lika accepterat att äta på tallrik som att äta direkt ur sin matlåda. Anything goes!
 
Valfrihet är det som gäller på MKV :-)
 
En stor anledning till att många av oss hellre äter här än i restaurangen på campus eller liknande är att vi har så kul här. Man skulle kunna säga att jargongen är rå, men hjärtlig.
 
Glada kollegor: fr v Ingemar Åttingsberg, Adam Shehata och Kajsa Falasca (som gjort en MKV-klassiker och gjort extra festligt lunchvatten genom att dricka i vinglas :-) I bakgrunden skymtar Anna-Sara Fagerholm.
 
Det är också lugnare i lunchrummet än i restaurangen, samt att man tjänar lite tid. Tid som man kan ägna åt surr med kollegor. Men om någon trodde att vi ägnar åt tunga teoretiska diskussioner så har ni helt fel. Det brukar vara rätt lättsamma och lite småfräcka saker som avhandlas.
 
Igår var det Walker-effekten som dominerade samtalet. Kevin Walker i Idol 2013 (och tillika i GIF Sundsvall) kommer ju från Sundsvall (där MKV finns) och hans genomslagskraft och påverkan på GIF med koppling till varumärke, sponsorer och möjlig merchandise triggade igång PR-ådran hos oss alla.
 
 
Kevin liknades vid en reklamspot på bästa sändningstid i TV4. Någon nämnde Beckham-potential och en annan möjligheten att tydligt och kaxigt dra på våra tre unga trendiga Sundsvallsprofiler (Kevin Walker, Gina Dirawi & YOHIO) i en city branding-kampanj. Sedan blev vi tysta en stund och tittade oss omkring. Hmmm. Skulle vi på Mittuniversitetet eller MKV kunna göra en Kevin? Vem i lunchrummet hade star quality? Vem sjöng som en gud? Funderingen bollades en kort stund, men avrundades med ett gapskratt.
 
Nja, någon Walker-effekt är nog inte att räkna med just hos oss. Men roligt i lunchrummet - det har vi!
 
 

Möt min kollega: Kerstin Nyström

Den här veckans kollega är MKVs ansikte utåt på många sätt - Kerstin Nyström, också känd som Kärran!
 
Kortfakta:
  • Fakultetsadministratör
  • Arbetet på MKV sedan 15 januari 2001
  • Har sitt kontor på plan 2 - studentexpeditionen
  • Är lite av en "Rainman" när det gäller att komma ihåg namn, siffror etc
 
Alla gillar Kerstin! Jag har i alla fall aldrig hört ett ont ord om henne från en kollega eller student. När jag pratar med f.d. studenter så får de alltid något varmt och kärleksfullt i blicken när de pratar Kerstin. Själv känner hon att hon blir lite av en extramamma för våra studenter.
 
Kerstin har en pärm på sitt rum som är lite extra fin. Det står inget på pärmens rygg (vilket är typiskt Kerstin som inte vill slå sig själv för bröstet eller vara skrytsam på något sätt) men det skulle kunna stå "Vackra ord", "Kerstin är bäst" eller något liknande. I pärmen sparar nämligen Kerstin mail med snälla ord och tack som hon fått från olika håll. Hon har sparat i ett par år nu och menar att det är bra att kunna läsa det där dagar när man är lite ledsen. Klokt.
 
När jag frågar Kerstin om hon har någon tid på året då det är extra kul att jobba svarar hon snabt: Nej, jag tycker alltid att det är jättekul att jobba! Hon har heller ingen speciell favoritklass genom åren (eller så törs hon inte tala om det :-)
 
Kerstin träffar alla våra studenter vid registrering och hjälper dem med olika administrativa saker kring registrering och tentor med mera genom hela studietiden. Men jag vet att det ockå är mycket annat som hon hjälper till med, som t ex coachning och vägledning när det gäller allt från pojk- och flickvänner till boende. Det har t o m hänt att hon tagit in studenter som inneboende hemma hos sig!
 
Kerstin är alltid beredd på allt - som t ex påsk och jul ;-)
 
När jag avslutningsvis frågar Kerstin varför det är så kul att jobba på MKV så svarar hon: Det är kul att arbeta på MKV för att det är så kul att få jobba med studenterna. De är så glada och positiva. Det är också kul att arbeta med mina kollegor och jag känner mig aldrig mindre värd för att jag är administratör. Jag säger då direkt:  Men varför skulle du göra det? Du är ju vårt nav! Så är det bara.
 
Kerstins dörr står nästan alltid öppen för oss som behöver henne.